torsdag 24 december 2009

Min bebis.

Nu är det äntligen julafton hoppas den här dagen räcker ett tag. Så tråkigt när den är över haha. Har redan hunnit knäppt några bilder med kameran. Tänkte lägga upp mina favoriter. Nu ska jag iväg till ställe nummer ett och kolla på Anka. Ja alltså den riktiga, man ser så många kopior nu för tiden. Vad väljer du Kalle Anka eller Anna Anka?


Merry christmas

onsdag 23 december 2009

Bingolotto är inte för pensionärer.

Nu är granen uppe ( fast den ramlade idag) igen. Doftar barr i hela huset, tyckte den var lite liten från början men nu har jag vant mig. Den matchar mitt utseende kort och kurvig haha. Idag är det en underbar dag snön ligger som ett täckte över Hallsberg ( för en gång skull är det ganska vackert här). Jag älskar snö, inte kyla men snö. Får inte glömma bort att åka pulka och dricka varm choklad i vinter, någon som vill med?


Idag ska jag slå in dem sista paketen! Är lite sugen på att lacka dem men vet inte vart man köper det man behöver för att göra det. Lite senare ikväll ska jag åka hem till Maja, vi ska kolla på bingolotto, så håll tummarna att jag tar en med vinst. Om ni inte gjort det tidigare bör ni göra det, finns inget annat program som får julen att kännas så härlig. Lite fin mat tillsammans med något gott att dricka kan det inte misslyckas, lovar!

lördag 19 december 2009

Julshopping!

Idag ska mamma jag ut ochl handla gran!! Massa julmat och godis hmm hur ska jag kunna hålla mig i fem dagar till? Jag får binda fast händerna så jag inte kan lyfta upp något gott. Jag är en riktigt gottegris, trodde inte det om mig själv men har accepterat att så är fallet. Det är ju lite lättare att göra något åt sin "sjukdom" när man vet att man lider av den haha.

Jag måste säga att TV4 hade riktigt mysiga program på TV igår. Jul och kärlek en perfekt kombination på fredagskvällen.

fredag 18 december 2009

Nycklarna är borta i snön!a

Alla som känner mig kommer säkert garva åt det här!

Jag har tappat bort nycklarna IGEN. Tappar säker bort dem en gång varje år hm. Väldigt sällan jag tappar bort någon annans nycklar men mina egna har jag ingen koll på alls. Jag skulle vara snäll och låna ut min bil till Marcus för hans batteri fungerar inte som det ska. Jag stod där och pillade bort nyckelknippan och gav bilnycklarna till honom. Min husnyckel och cykelnyckel skulle jag har kvar så jag kom in i huset där Tarre väntade. Vad händer? Jo nycklarna är borta. Varken i snön eller i Marcus bil, blir galen på mig själv. När jag tror jag har blivit bättre på att hålla koll på mina saker, så måste något försvinna. The story of my life haha.

Det enda lilla hoppet jag har kvar är att dem finns någonstans i min bil men det får jag inte reda på förens imorgon. Usch är helt frusen efter ha stått i kylan. När man kommer hem har man en galen hund som hoppar upp och ner, vägrar låta en vara i en minut och ska konstant ha uppmärksamhet. Försöker få honom att bli lite mer självständig, alltså slutar gulla med honom! Kan ju inte ha en hund på skolböckerna i vår hmm lite bekymrad faktiskt.


onsdag 16 december 2009

Vintern för med isg helt nya tankar.

Att blogga, vad innebär det egentligen? Måste man bara skriva om sitt liv, sin sorg, kläder, smink och hur kul livet kan vara? Jag trodde att min blogg skulle handla om mitt liv, kläder och allt annat "vanligt" blogg material. Men jag känner att det är inte därför jag vill skriva. Jag vill skriva om mina tankar om livet och hur jag ser på livets mysterium.

För ungefär fem minuters sen såg jag på en dansk dokumentär, den handlade om barn som blev sexuellt utnyttjade av sin pappa och minst 14 till olika män. Män som säkert har familj, ett bra jobb och är fina medborgare men på torsdagskvällen har dem ett viktigt jobb möte aka sätta på en 11 årig flicka! När jag ser hur hemska människor är blir jag mörkrädd men absolut inte förvånad. Människors lidande blir ofta en ondcirkel och det är svårt att bryta den. Det är inte bara svårt för en själv utan även för familj, vänner, socialen och övriga höga poster inom samhället. Idag lever människan med sig själv, sitt elände och ens egna tankar. Ibland tittar man bort mot grannens hus säger ett artigt,
- Hur mår du?
Svaret förväntas bli ja och oftast blir det också ett ja även om det egentligen är ett nej. Om det någon gång blir ett nej blir man oftast förvånad. Man lyssnar, tar in, frågar och efter det återgår man till sitt elände, sina tankar och sig själv. Handlar det om döden blir det oftast bara ett,
-Beklagar! Och så fort som möjligt försöker man ta sig därifrån eller prata om något annat. Jag menar inte att människan är okänslig men rädd för att säga eller göra fel. Men att göra något överhuvudtaget leder oftast bara till en lättnad hos sig själv och en tacksamhet hos grannen.

Så mycket "helvete" man hör varje dag blir man nästintill immun. Jag känner mig maktlös, otillräcklig och förbannad. Förbannad på människor inklusive mig själv. Hur kan vi låta oss själva att bli monster? Ja man är ett monster om man inte ingriper inte gör något. Vilket gör mig till ett monster och antagligen även dig. Jag vet att en människa inte kan göra allt eller knappt ingenting och det gör mig så förvirrad. Hur ska man kunna få en värld att fungera när inte ens en familj med fyra personer fungerar? Jag känner ofta att mitt liv inte är helt det är alltid något som saknas. Det jag tror hjälper för att finna helheten i hjärtat är att vara där för andra, ingripa när något är fel och visa sitt stöd även om det är jobbigt.

Egentligen blev det här inlägget ganska förvirrat men jag känner ändå att budskapen är äkta och faktiskt rätt lärorikt. Även om jag bara är nitton år har jag fått växa upp ganska motvilligt faktiskt. När jag fyllde arton kände jag ångest VUXEN NEJ det blir för jobbigt! Jag anade inte då vad som väntade mig två månader senare men i och med det har jag förändrats som människa både på gott och ont. Mogen nä knappast men det var mitt första steg till mognad!!


måndag 14 december 2009

En helt ny dag?

Jaha då ska vi se vad jag ska hitta på idag... Efter att jag slutade på mitt förra jobb har jag blivit lite lat. Kroppen är väldigt bra på att ställa om sig efter hur ens livsstil ser ut. Jag förstår verkligen pensionärer när dem säger att dem alltid är upptagna. Egentligen är dem inte så mycket att göra men ska man på en matlagningskurs klockan tolv ja då försvinner ju hela dagen. Man hamnar i ett helt annat tempo, jag förstår inte nu hur jag klarade av att jobba, gå i skolan, ta körkort, gå ut på helgerna, umgås med alla jag tycker om och plugga. Nu är jag orolig över hur jag ska klara av att börja studera på universitetet vilket bara är en uppgift. Jag hoppas tempot sitter kvar någonstans i kroppen, annars lär jag få problem.

A just det idag, vad händer? Jag kanske ska åka och träna men vet inte om jag har lust. Skulle vara skönt att komma iväg men jag vet inte vad jag är sugen på step, box, flowin hm mycket att fundera över haha. Snart ska jag väl käka och sen ska jag hämta Tarre hos sin dagmamma.

Hörs

söndag 13 december 2009

Jag vill lussa

Hm finns det ingen jag kan lussa för? Jag har inte fått så mycket lucia känsla, jag som älskar tomtar, stjärngossar, lucian, tärnor ja alla som är med i det lilla tåget!

Jag frågade Marcus om inte jag kunde vara med i något tåg. Men då påminde han mig om att man antagligen måste vara med i en kör. Vilket jag inte är men det jag tror han mena var att man inte får vara tondöv hehe! Fast då fick jag en super idé lucian behöver ju faktiskt inte alltid sjunga. Jag skulle ju bara kunna stå där och tindra med ögonen jag lovar att dem skulle glittra
mer än det tärnorna har i håret.


Förövrigt ville jag att Calle skulle vinna. Kan inte svara på varför, för båda var jätte bra men Calle började jag gilla redan på audition när han sjöng Walking in memphis!