torsdag 5 november 2009

RobinHurricaneCarter

1999 när jag var nio år lancerades filmen och tio år senare har jag sett den. Jag har svårt att sortera filmer alltså vilka som är bra och dåliga men nu har jag allt börja förstå. En bra film för mig förmedlar känslor och får en att se händelser med helt andra ögon. Den här filmen som var verkligetsbaserad var helt otrolig. Den fick mig att fundera på saker som jag aldrig tidigare gjort. Jag kunde på något sätt sätta mig i hans situation som var så sjukt overklig och som jag aldrig trott kunna hända inte ens på 1960-talet.

Tänk att sitta i isoleringen i tre månader ingen dusch eller mänsklig kontakt ingenting.
Tänk att sitta i fängelse i mer än halva sitt liv för saker man aldrig gjort!
Tänk att vara oskyldigt dömd och ha i som det här fallet hela staten emot sig.
Rasism är något som jag aldrig kommer förstå mig på, hur onda människor kan vara och rent av dumma i huvudet. Vem har rätten att se ner på andra hudfärger och kulturer.

Enligt min mening finns det riktiga nötter överallt och vad jag har sett under mina nitton år, är att det inte har någon som helst koppling till hudfärg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar