Döden är det mest skrämmande som finns enligt mig. Jag försöker att inte tänka på det och bara koppla bort, att man en dag faktiskt kommer dö. Oavsett kost, motion, tobak ja allt det man inte ska och ska göra för att få ett längre liv. Det spelar ingen roll för kroppen kan bara lägga av när som helst och man kan vara dödssjuk utan att veta om det.
I min familj har två stycket dött på några sekunder utan en förvarning, som skulle kunna tyda på att kroppen snart skulle lägga av. Jag vet hur det känns att förlorar någon ilska, oförstånd, tomhet, chock och känslan av att ingenting kommer bli som det var. Igår fick jag reda på en sak som verkligen gjorde ont. Även om personen i fråga inte är en nära vän till mig så känns det fortfarande overkligt. 22 år och aldrig mer ett andetag! Orättvist, förjäkligt och löjligt är var det är. Jag känner med hans familj och hoppas att livet inte tar slut utan bara är en början och att han bara tog ett steg från helvetet på jorden. Minnen kan ingen ta ifrån dig så håll fast i dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar